Lunch ute kan gå hur som helst
Idag hade vi ett ärende till Östersund och således blev det lunch på restaurang. Jag beställde en kycklingsallad eftersom den skulle innehålla enbart abstinenta ingredienser, dvs sådana som mitt beroende klarar av. Alltså varken ananas eller majs som det annars alltid är och som jag alltid får plocka bort och lägga åt sidan om jag inte tänker på att be om att kocken aldrig lägger dit nåt.
Till salladen ville jag ha vitlöksdressing eftersom jag avskyr rhode island, det kan vara nåt av det otäckaste som finns i matväg faktiskt. Och att dricka till tänkte jag mig citronvatten som fanns i en tillbringare.
Maten kom in och vad ligger på tallriken om inte en stor jävla ananasring som jag får avlägsna. I en skål på tallriken står en skål med rhode island-dressing. Småsaker kan tyckas men att det ska vara så svårt att kunna få mat på bordet som inte triggar.
Jag bad om den dressing jag hade beställt och allt var frid och fröjd...ända tills jag skulle ta en klunk vatten att skölja ner den totalt smaklösa maten med. Gaaaahhhhhh, de galningarna hade sockrat citronvattnet. Som tur var tog jag bara en liten klunk och kunde hejda något som med största sannolikhet hade satt igång sockerknarkaren i mig.
Ibland är det verkligen inte gott att äta ute. Faktum är att jag faktiskt hellre äter hemma, dels för att det är godare och dels för att jag känner mig trygg med det. Då vet jag exakt vad jag stoppar i mig och det känns otroligt bra.
Nu tänker jag tända ljus och må gott i soffan resten av den här kvällen. Det finns lite att planera så det ska jag ägna mig åt tills det är läggdags. Återkommer om planerna längre fram. ;)
Kram Jess