Ischias, akupunktur och snällhet
En sak som jag har märkt av mer och mer den senaste tiden är att jag har en envis ischias som kommer och går. Har dragits med den sedan i höstas, med smärta som är på olika nivå liksom. Konstigt har jag nog tyckt att det är, men så har jag borstat bort det med att...det är väl åldern. ;)
Så kan det ju förstås vara men när man kommit en bit på vägen till ett sockerfritt liv börjar man mer och mer se mönster i livet, på alla sätt och i alla dimensioner. Man lär sig framförallt vad man inte mår bra av och jag tror faktiskt att jag törs säga att sockret gör att ischiasen förvärras. Håller jag mig från socker så försvinner det helt. Tro mig den som vill, så är det i allafall.
Igår var jag extra snäll med mig själv och gav mig både lite ansiktsvård och djupgående massage med akupunktur, för att ge smärthärden i ischiasområdet en extra skjuts. Helt underbart "skönont" och en härlig pigghet fick jag på köpet också, ungefär samma känsla som efter den energimassage som jag brukar ge. Samma princip liksom, där man jobbar på akupunkturpunkterna.
Det är viktigt att vara snäll med sig själv, särskilt när man "misslyckats" och tagit ett återfall i sockerträsket. Det blir liksom inte bättre av att jag klandrar mig själv och är sur. Bättre att ta ett steg i taget för att tillfriskna så snart som möjligt och försöka lämna sockret bakom sig.
Jag passade på att göra lite sommar också igår, i stillheten och tystheten och underbarheten uppe på berget. Tacksam!
Än lär man väl få bära in och ut för att inte frosten ska ta dem, men så får det bli för nu vill jag ha sommar. :)
Om man letar så finns de där, sommartecknen!