Det går bra nu...
Att börja röra på en kropp som inte rört på sig särskilt mycket senaste tiden har sina överraskningar. Löpskolan gick bra, tills jag fick en låsning i bröstryggen som inte ville släppa. Typiskt att det ska bli så där nästan alltid, men man har ju blivit van liksom. Det är "bara" att ta nya tag. ;)
Matintaget är stabilt och sockerdjävulen håller käften, fantastiska känsla. Men det krävs fokus för att hitta balansen, ju mer grundligt maten lagas dessto bättre håller jag mig på linan, ibland på ett ben med det andra farligt nära att kliva över gränsen, men det går.
Min hembygd är en otroligt vacker plats och just nu är den övervacker på något vis. Tacksamheten är stor!
Kram Jess