Så lång tid skulle det ta att bli av med det värsta
Det var en söndag jag bestämde mig för att erkänna mitt beroende. Då var jag så bakis av allt socker att jag inte fick mycket gjort. Det vara bara att så smidigt som möjligt försöka genomlida dagen för att sedan kavla upp ärmarna och börja.
Det gör sig inte självt och det ska gudarna veta. När man är mitt uppe i en avgiftning från socker är man nära att ge upp gång på gång på gång på gång. Man ser liksom ingen ände, men tro mig. När du väl kommer ut "på andra sidan" är det så mycket värt varenda sekund av lidande. För lidande är det med huvudvärk utan dess like och sug som bara den som verkligen provat förstår sig på. När sockret lämnar kroppen kommer huvudvärken som ett brev på posten.
Min höll i sig i tre veckor ganska precis. Om jag ska försöka beskriva den så var det som en migrän som höll i sig, trots intag av mina vanliga tabletter vid migrän. Ja, jag brukar ha det en gång i månaden ungefär, av hormonella anledningar. Trycket mot pannan och ögonen gjorde det omöjligt att blunda, så jag hade solglasögonen på mig inomhus för att kunna existera, sen det där illamåendet...Usch!!
Det blev inte mycket gjort de där veckorna mer än det allra nödvändigaste. Jag gick in i mig själv och ville helst vara i min egen trygga vrå där jag var säker på att det inte fanns något socker. Så är det än idag, jag trivs bäst hemma där jag vet vad jag stoppar i mig. Så nästa veckas utlandsresa kommer att bli en utmaning, ja det är faktiskt en utmaning att bara gå utanför dörren känns det som många gånger. Men det blir bättre, det känns bättre och jag litar på den känslan.
En sak som jag har märkt är att jag blivit lite fumlig, tappar saker lätt och har inte riktigt kontroll. Men jag har läst på och vet att det är vanligt förekommande med den där släpphäntheten. Så jag lever med den och tänker att den försvinner väl och gör den inte det så är den bättre än att vara sockerstinn med alla symptom det medför. Socker gör oss faktiskt dumma skulle jag vilja påstå, får oss att tänka oskarpt och ta fel beslut.
Nu menar jag inte att jag blivit någon Einstein här den senaste månaden, men jag märker att mitt humör är stabilt, jag tar in omgivningen på ett annat, mer vaket sätt, tar beslut som är konkreta och genomtänkta utan att jag egentligen tänk. Ja. listan kan göras lång.
Vad socker gör med oss vet vi inte förrän vi provat HELT utan ett tag, det är min bestämda uppfattning. Jag har snart varit HELT utan i två månader och det känns som att jag har fått ett nytt liv, känslan är stor. Jag vet att jag bara är i början av mitt nya liv och att motgångar kan komma lika fort som en gris blinkar. Det gäller att samla på sig verktyg, såna som passar för just mitt sätt att vara. Det tar tid och det måste det få göra.
Ha en fin dag nu!!
Jess