Ibland är man inte ens hungrig trots att man befinner sig på café
Varje tisdag har vi ett forum här i Sveg där vi diskuterar olika evenemang och dylikt som lyfter samhället. Mötet hålls på Sveriges kanske mysigaste Café Cineast, ett ställe jag stortrivs på trots sockret som finns i innehållet på bakverken.
Det gör mig faktiskt ingenting att de ligger där i diskarna på sina nyputsade hyllor och ser så där nybakta ut som bara nybakta tårtor och annat kan göra. Prinsesstårtan har jag ju sörjt färdigt...tror jag. Det andra kan jag leva utan...tror jag. Jag tar min kopp kaffe och njuter av den i den finaste cafémiljö man kan önska i trevligt sällskap.
Faktum är att idag var jag inte ens hungrig på hela förmiddagen. Det är fortfarande en läroperiod jag är inne i och varje dag får jag stanna upp och fundera till vad jag gjort annorlunda, allt för att lära känna mig själv på nytt, i ett sockerfritt liv, på allra bästa sätt. En reflektion var att det blev lätt till överätning vid middagen, så det är nog av vikt att sprida ut intaget mellan morgon och eftermiddag.
Jag skulle för mitt liv inte vilja välja bort mitt sockerfria liv, inte för en sekund. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Blodsockret är stabilt, inget blodsocker nere vid fotknölarna p.g.a. fel kost. Humöret är på topp och idéerna bara flödar genom huvudet på mig. Flowet jag känner är grymt och det känns som att energin aldrig vill ta slut. Visst...jag somnar gott på kvällen när jag väl lägger mig, för att nästa dag "go for it" igen och jag säger som Arja Saijonmaa - Jag vill tacka livet!!
Måste få rekommendera den här nya julskivan med Sanna Nielsen, fantastiska versioner av några av favoriterna.

Hur det än går så går det framåt, hur bestämmer du!!
Kram Jess